Villmanstrand är beläget på Lappee forna marknadsplats från 1600-talet och finns på en udde som skjuter ut i sjön Saimen i södra Karelen. Fästningsstaden Villmanstrand byggdes invid vägen till Savolax och Olofsborg, på det ställe där den förgrenar sig vid "den gamla övre Viborgsvägen" (riksväg 6) längs Salpausselkä.

1649 grundlägger svenskarna staden Villmanstrand.

1668 dras stadsrättigheterna in.

1721 grundlägger svenskarna fästningsstaden Villmanstrand. Fästningen består av en oregelbunden bastionfront, planerad av general Axel Löwen. Innanför bastionerna byggs en rutplanerad garnisonsstad i enlighet med medelhavsländernas modell för en idealstad från renässanstiden. Maltas huvudstad Valletta kan anses ha varit förebilden för Villmanstrand.

1743 införlivas Villmanstrand med Ryssland i samband med Åbofreden.

1791-92 byggs fästningen på under ledning av general Aleksandr Suvorov. Fästningen är en del av det nya försvarssystemet för S:t Petersburg.

1810 läggs Villmanstrands fästning ner. Fästningsområdet förblir garnisonsområde och här byggs nya kaserner. En del av byggnaderna byggs om till fängelse.

1976 inleds restaureringen.

På 1990-talet blir fästningen en stadsdel i Villmanstrand.

Restaureringen av fästningen, vilken utförs av Museiverket och arbetsministeriet samt av staden är på slutrakan. Det historiska byggnadsbeståndet är i huvudsak renoverat. Fästningen har förvandlats till en levande kulturstadsdel. De forna garnisonsbyggnaderna inhyser bl.a. Södra Karelens museum, ett konstmuseum, verkstäder för konstnärer och hantverkare, Villmanstrands ortodoxa kyrka och församlingshem, en bildkonstskola för barn och ett kafé. Villmanstrand har via Nuijamaa landsvägsförbindelse med Ryssland. Tåg som trafikerar mellan S:t Petersburg och Helsingfors stannar vid Vainikkala station i Villmanstrand. Sommartid går båtturer från fästningen längs Saima kanal till Viborg.