Stadsdelen Kronstadt med sin fästning och sin hamn ligger på ön Kotlin vid Finska vikens kust ca 30 km från Nevaflodens delta och centrala S:t Petersburg. Ön låg vid vikingarnas handelsväg och hörde på medeltiden till "voternas femting", ett av Stor-Novgorods förvaltningsområden. Sedan 1323 var ön landmärke för gränsen mellan Ryssland och Sverige. Kronstadt har haft inalles 23 fort. Fästningen hade tre försvarslinjer. Största delen av de 17 sjöforten blev konstgjorda öar som byggdes upp av trä, jord och granit, senare också betong och metall.

Början av 1700-talet Ryssarna erövrar Kotlin under Stora nordiska kriget. Där grundas en fästning till skydd för infarten till den blivande huvudstaden. I maj 1704 inleds det egentliga fästningsbygget med kanontornet Kronslot och två batterier. Året därpå är batterierna redan fem. Arbetena med att bygga garnisonsstaden Kotlin börjar 1709. För stadsarkitekturen i det första skedet (1714-70) svarar till största delen Domenico Trezzini. År 1721 inleds byggandet av Citadellet (senare Fort S:t Petersburg I).

1723 En centralfästning grundläggs med en högtidlig ceremoni och får namnet Kronstadt - Kronstaden. Hamnen skyddas av tio bastioner och två halvbastioner.

Senare hälften av 1700-talet Bastionfronterna kompletteras, ytterligare hinder byggs i vattenlederna och nya fort uppförs, bl.a. Fort Risbank. Kadettskolan flyttas till Kronstadt år 1771. Snart blir Kronstadt centrum för officers- och ingenjörsutbildningen i Ryssland.

1807 Relationerna mellan Ryssland och Britannien försämras och nya hinder byggs åter i farlederna.

1824 Kronstadt upplever den kanske svåraste översvämningen i sin historia: vattnet stiger 3,5 m. Jordvallarna lider stora skador och rivs.

Början av 1800-talet Forten förstärks med tegel- och stenkonstruktioner. Till exempel Risbank (nu Paul I) och Citadellet moderniseras och det nya Fort Alexander uppförs. På tidstypiskt sätt har forten kanontorn som förenas av kurtinmurar med bostadskasematter. Stadens infrastruktur utvecklas.

Mitten av 1800-talet Kronstadt-garnisonen deltar i Krimkriget. Tillfälliga upprustningar görs. På 1850-talet befästs den norra farleden, på 1860-talet fokuserar man på den södra leden.

Millennieskiftet 1800-1900 Forten ombyggs grundligt och för första gången används nu också betong. Arbetena på de stora forten Totleben och Obruchev ställer sig mycket dyra. Fort Konstantin moderniseras och inalles elva låga batterier byggs. I Fort Alexander inryms år 1899 ett på pestmediciner specialiserat laboratorium, varför fortet börjar kallas Chumnyi - Pestfortet.

1917 Ryska revolutionen börjar och Kronstadt spelar en viktig roll, men redan år 1921 revolterar en grupp soldater och matroser mot bolsjevikregimen. Det s.k. Kronstadsupproret slås ned med en blodig massaker. Under andra världskriget utsätts Kronstadt för svåra bombardemang.

En del av fortfikationerna har försvunnit i samband med senare byggnation, och dammprojektet på 1980-talet förstörde flera fort. Viktigast av de bevarade är Fort Konstantin, Fort Rif och det särskilt välbevarade Chumnyi. Också Fort Totleben, som byggdes i början av 1900-talet, har bevarats i sin helhet. För närvarande krävs restaurering av största delen av forten och ytkonstruktionerna, och bastionerna och kasematterna måste sättas i skick. Under tidernas lopp har också palats och fyrar i Kronstadt förstörts, men en besökare får än i dag en god uppfattning om Kronstadt under senare hälften av 1800-talet. Besökare har dock inte tillträde till de nordöstra områdena.

Forten åtnjuter skydd för byggnadshistoriska minnesmärken sedan 1990-talet.

Till Kronstadt kommer man både land- och sjövägen. Landvägen kan man komma från S:t Petersburg via Gorskaja längs vägen över fördämningen eller från Helsingfors via Viborg och Sestroretski. Sjövägen nås Kronstadt från S:t Petersburg, Viborg eller Peterhof.

Ytterligare information:
e-mail: arstat(at)yandex.ru