Kexholms fästning ligger i staden med samma namn (även kallad Korela, Käkisalmi), som efter andra världskriget omdöptes till Priozersk.

Den fornkarelska fästningen Kexholm byggdes senast i mitten av 1200-talet alldeles vid mynningen av Vuoksen, på Ladogas strand. Vid sundet låg en handelsplats och storbyn Kexholm, de karelska stammarnas centralort. Enligt krönikorna avled furst Rurik just i Kexholm. Fästningen är unik framförallt emedan dess stenmurar och den karelska naturen bildar en harmonisk helhet.

1294 -1295 Svenska riddare erövrar fästningen och behåller den några månader. Det svenska namnet Kexholm antas härröra från denna tid.

1310 Novgoroderna bygger en ny och kraftig fästning på en ö i Vuoksendeltat, två kilometer från Ladogas strand.

1364 Kexholms träfästning får sitt första torn av sten på försorg av fursten av Novgorods ståthållare Jakob.

1478 Kexholms stad blir underställd Moskva efter att tidigare ha lytt under Novgorod.

1580 Den svenske härföraren Pontus de la Gardie intar staden. Enligt ritningar uppgjorda av befästningsplaneraren Jakob van Stendahl tillbyggs fästningen med ett runt torn, en vapendepå, en krutkällare och tre bastioner. Dessutom täcks vallarna med sten. Fästningen får en västerländsk utformning. Ryssarna erövrar fästningen och behåller den åren 1597-1611.

1630-1650 Intill den gamla fästningen bygger svenskarna en ny fästningen, ett till formen regelbundet fäste med fem bastioner och en rutplanerad stad innanför murarna.

1710 Peter den Stores ryska trupper återtar Kexholm av svenskarna, och nu inleds förbättringar och förstärkningar av fästningskonstruktionerna. Till exempel vapendepån, som numera är museum, byggs år 1776. På 1700- och 1800-talet används den gamla fästningen också som fängelse.

1791-1795 Kexholms fästning förstärks under ledning av Alexander Suvorov och får en viktig roll som en del av det nya försvarssystemet för S:t Petersburg.

1810 Kexholms fästning nedläggs. Den nyare fästningen brukas alltjämt av garnisonen och kasärner byggs för inkvartering av regementen i staden.

Iståndsättningen av den äldre fästningen inleddes redan på 1880-talet, och år 1894 inreddes ett etnografiskt museum i dess runda torn. Vid samma tid användes den nya fästningen som psykiatriskt sjukhus och fyra av dess fem bastioner revs. Under krigen användes fästningarna av både finska och ryska trupper, den nya fästningen också som militärsjukhus. Restaureringsarbetena återupptogs i slutet av 1950-talet, och på 1960-talet öppnades ett museum i vapendepån.

Den gamla fästningen är stadens kulturhistoriska centrum. Sedan år 1880 har man där hållit sång- och musikfester, gett konserter samt arrangerat tornerspel och teaterföreställningar. För närvarande pågår förberedelser för permanent utplacering av föremål ur museets samlingar i alla byggnader i den gamla fästningen.

Genom Priozersk löper i dag en bilväg och en järnväg som förenar staden med S:t Petersburg och städerna i Finland.